linamariesvensson

Allt började en morgon 2007 med att jag vaknade med suddig syn, jag såg inte konturer eller färger allt va suddigt och svart, vitt och grått. Så här gick jag i några dagar innan jag ringde vårdcentralen och där fick jag en akut tid och läkaren som efter undersökning skickade mig vidare med en akut remiss till ögonkliniken på Östersunds Sjukhus. 

 Till ögonkliniken fick jag komma några gånger och när dom inte hittade något skickade dom mig vidare till neurologen. 

När jag väl fick tid hos neurologen fick jag träffa en läkare som inte alls gav ett bra intryck och jag fick känslan av att han tyckte att jag var en onödig patient som inte behövde bli undersökt. Men han gjorde en LP (prov på ryggmärgsvätskan) och undersökning av kroppen så som reflex, balans, känsel mm. Jag gjorde även en MR (magnetröntgen) här nånstans, minnena från denna tid är diffusa.

 Under dom åren jag tillhörde Östersund hade jag diagnosen möjlig MS, men jag blev insatt på bromsmedicinen AVONEX en intramuskulär spruta som jag tog en gång i veckan. Biverkningarna på sprutorna va hemska jag hade riktiga influensa symptom 2-3 dagar varje vecka och fick äta Alvedon för att kunna leva ett "normalt" liv och kunna jobba. Annars så gjorde sig inte sjukdomen påmind under denna tid.

När jag flyttade till Sundsvall och blev flyttad till neurologen på Sundsvalls sjukhus fick jag diagnosen MS istället för möjlig MS och fortsatte med AVONEX sprutorna. Efter att jag flyttade hit så blev det en liten förändring på ena MR undersökningen men inget jag märkte av.  November 2012 blev jag gravid men fortsatte med sprutorna fram till v.18 i graviditeten då dom sa att jag inte behövde använda dom fram till att barnet va förlöst eftersom kroppen har ett eget skydd efter v.18. Allt gick bra under resten av graviditeten och fram till 7 veckor efter Frida hade blivit förlöst. Jag hade bestämt mig för att amma och var därför helt oskyddad efter hon hade kommit ut.

September 2013 började kroppen kännas konstig började tappa känseln i benen men tänkte inte så mycket på det först då jag haft sådan känsel på grund av mycket vätska. Men det blev bara värre och efter 5 dagar ringde jag 1177 och blev skickad till akuten och där ifrån inlagd på neurologen. Jag fick två behandlingar med kortison och dom gjorde även en MR, det tog 4 dagar innan kortisonen började ge effekt. När jag kom in på akuten hade jag känsel bortfall från under brösten och ner till tårna och när jag gick kändes det som att jag trampade på moln, som att fötterna va runda under och balansen va inte den bästa. Jag var glad att jag hade barnvagnen att hålla mig i när jag va ut och gick.  När jag blev inlag fick jag även en ny neurolog och är så glad att jag fick just han. Vi kom fram till att jag skulle börja med Tysabri behandling och den har jag fortfarande. Just nu så ska jag börja få den var 6:e vecka då jag har varit mycket sjuk/förkyld i samband med att jag ska ha behandlingen. 

Har jag några men kvar av det sista skovet då? Svaret på det är JA. 

Min balans är inte alls som den va innan, har fått fruktansvärt dåligt minne måste skriva upp allt för att komma ihåg det, och jag har inte fått tillbaka full känsel på magen. Jag blir trött fort och har oftare perioder av en mer kännbar fautige. 

Jag bävar för den dagen jag kommer behöva byta bromsmedicin då jag är så nöjd med denna. 

Det blev en mini novell och jag hoppas att den inte blev allt för flummig.